Vanans makt

Man vänjer sig snabbt. Jag känner mig inte alls lika utstirrad längre när jag åker till praktiken eller som igår när jag åkte till Santo Rico. Jag berörs i alla fall inte av det på samma sätt längre, även om jag kan notera att många blickar fokuserar på mig.

Igår när jag åkte hem från praktiken insåg jag hur stor vanans makt är och hur man påverkas av sin omgivning. En hållplats efter min praktik klev två vita människor på. De tillhörde inte samma sällskap utan stod i varsin ände av vagnen. Plötsligt inser jag, att jag, precis som resten av människorna på vagnen, stirrade och undrade hur de hade hamnat i Bronx.

Hemma har jag sällan tänkt på hudfärg i min vardag, men här är ras något som är allerstädes närvarande. Man fyller i vilken ras man är när man söker till universitetet. När jag fyllde i papprena på sjukhuset för att få göra praktik där fick jag fylla i ras. När jag var och fick min vaccination på the health department i Brooklyn fick jag fylla i min ras. I skolan pratar vi om det. I tidningarna står det om det. På nyheterna pratas det om det. White/Afro American/Hispanic/Asian/Other eller simply White/Non-white. Främmande för oss PK-svenskar va?

Annonser
Det här inlägget postades i Kontraster, Reflektioner. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s