En sjuklings bekännelser

Omställningen att flytta till en annan kontinent har varit lättare än vad jag förväntat mig inom vissa områden och svårare inom andra.

Att komma som ny till en stad (ett land!) utan ett socialt nätverk har underlättats fantastiskt mycket av salsan. Två klasser i veckan och socialdans ett par gånger i veckan innebär att trots att jag inte har så många ”vänner” (ni vet, typen man kan ringa när man behöver ett personligt peptalk eller om man vill hitta på något en aptråkig, regnig söndag) så får jag ändå regelbundet socialt utbyte.

Det är när man är sjuk som man märker av hur begränsat socialt nätverk man har. Det blir uppenbart när man inte har någon man kan ringa bara för underhållnings skull eller för att försöka övertyga dem om att de visst känner för att åka över halva stan för att droppa av lite underhållning eller sötsaker (Tove, du förtjänar en tribute i den kategorin). Lilly kommer nog bli vansinnig av mina uttråkade sjuklingssamtal snart.

Det är stunder som dessa som jag förlåter mina rumskompisar för deras ocharmiga egenskaper. För när man är ensam i en stor ny stad och mår fysiskt dåligt är det värt rätt mycket när någon kommer med mat, gör ens favoritkaffe eller sätter på ens favoritradiokanal i högtalarna i vardagsrummet. Och det är stunder som dessa som jag ler över de fantastiska vänner som jag de facto har kvar hemma i Sverige. Även om jag inte har lyxen av att ha er i min närhet betyder det mycket att ni finns i mitt liv.

Annonser
Det här inlägget postades i NY romance, Reflektioner, Vänner. Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till En sjuklings bekännelser

  1. jennyfer skriver:

    JAG SAKNAR DIG NÅT SÅ SJUKT MYCKET SIS’.
    hur länge har du tänkt å stanna? kommer du aldrig hem?

  2. anna skriver:

    *EN TANKE OCH EN STOR KRAM*

  3. Helena skriver:

    Hej,
    Jag vet precis hur du känner. Flyttade till New Haven i september och även om det finns jobbarkompisar och vänner så är det inga man ringer till när man blir sjuk 🙂 Tur att skype finns så man kan prata gratis med kompisarna hemma och beklaga sig över sin rinnande näsa 😉
    Krya på dig.

  4. Tove skriver:

    Hade inte resan konstat så mycket hade jag lätt åkt över med lite godsaker och en film till dig tjejen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s