Tvära kast

Att ha Anna här var alldeles, alldeles underbart. Hennes sista helg här var fylld av så mycket kärlek och glädje.

I eftermiddag hade jag dock ett lågvattenmärke. Leon messade precis när jag hade satt mig på Starbucks och förklarade att hans chef precis informerat honom om att han förväntas träffa och underhålla en klient ikväll vilket vanligtvis tar till långt in på småtimmarna. Så han undrade om jag kunde ta vägen någon annanstans.

Det brast och tårarna bara rann, medan jag började formulera en lista på potentiella vänner att ringa för att ha någonstans att ta vägen. Leon känner mig tydligen bättre än vad jag insett för när jag sa att allt var ok och att jag skulle lösa det genomskådade han mig direkt. Han vet att jag är för stolt för att be om hjälp. Så han kom med en zipcar (en typ av hyrbil man hyr per timme) och hämtade mig, körde mig till sin lägenhet i New Jersey och sedan tillbaka in till Manhattan där han var rätt så försenad till sina klienter.

Så nu ligger jag nöjd och glad på en säng i New Jersey, ska strax avsluta papret som ska in imorrn innan det är dags att somna in en sväng. Vänner är verkligen fantastiska, vad är vi utan våra vänner?

Annonser
Det här inlägget postades i Psykbryt, Random. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s