Stammis

Något jag verkligen gillar här är att man som ”stammis” alltid blir uppmärksammad. Jag är inte hardcore-stammis nånstans egentligen, men till exempel på några av de Starbucks jag regelbundet frekventerar känner personalen igen mig och jag har min favoritbarista. Detta är sant på tre Starbucks vid det här laget. Hemma i Götet gick jag till samma Willys i flera år, var väl bekant med kassörskorna och visste vem deras son var osv. Inte ens ett hej, hur mår du, eller svar när jag ställde den frågan.

Idag har jag återvänt till min gamla favorit uppe i Harlem på 125th Street. Är här ytterst sällan numera. Idag när jag klev in uppmärksammade min favoritbarista mig knappt utan tog min beställning utan en min. Sedan tittar hon plötsligt upp och utbrister ”Du har krympt! Jag kände knappt igen dig! Och ditt hår! Looking good!”. Jag i min tur frågade hur det gick för henne i skolan. Jag tycker det är ganska mysigt, det känns nästan som om man bor i en liten stad där alla känner alla, vilket står i stark kontrast till att man egentligen är en anonym främling i denna enorma stad. I love it!

Nu ska detta paper skrivas klart (tråkigaste papret på hela utbildningen hittills, snark! För mina gamla socionomvänner från Götet, den klår till och med SAAB-projektet vi skrev)! Så jag kan ta tag i alla andra saker som måste skrivas inatt.

Det här inlägget postades i Kontraster, NY romance. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s