Tomt på energikontot

Igår flyttade jag till huset. Sedan jag kom hit har jag legat helt utslagen. Inte ätit. Inte druckit. Inte lyft ett finger annat än för att trycka nästa avsnitt på Netflix.

Det är som att min kropp har insett att jag äntligen är trygg och har en stabil punkt i tillvaron så den tänker inte fejka någon energi som inte finns. Ska jag vara helt ärlig känner jag mig nästan gråtfärdig. Har egentligen ingen anledning till det, men tror att det senaste halvåret varit mer påfrestande än vad jag har insett. Jag har skojat om nomadlivsstilen, hur jag utvecklat flexibilitet och att jag kan känna mig hemma vart som helst. Vilket stämmer i viss utsträckning, men även om det är sant så SUGER det att inte ha ett hem.

Mina vänner är underbara och har öppnat upp sina hem för mig på ett helt fantastiskt sätt. Men det är ändå något visst med att ha sina egna nycklar och veta att detta är mer bestående än för en natt eller en månad. Man kan andas lite lättare och släppa den allestädes närvarande känslan av att vara en belastning. För ett par månader sedan fick jag besked sent en kväll att jag inte alls kunde sova där jag hade planerat. Helt legitim förklaring. Jag hade slut på skämt och ödmjukhet så jag kunde inte med att skicka iväg ytterligare ett sms med efterlysning om en soffa att sova på. Tillbringade en lång natt på ett dygnet runt öppet ställe. Drack kaffe och slumrade stundvis till med huvudet på övernattningsväskan som vid det laget blivit en förlängning av min kropp. När jag skulle gå därifrån på morgonen och såg ut som sju svåra år (jag är för gammal för att inte sova, jag åldras femton år över en sömnlös natt!) frågade en av pojkarna i personalen på bruten engelska om jag hade nånstans att ta vägen. Jag ville krama honom för den frågan och säga att hans mamma hade uppfostrat honom väl.

Den tiden är över. Och min kropp är handlingsförlamad av friheten av att veta att jag får stanna här. Detta kaos är mitt rum med dess vidriga diarrébruna väggar. Men det är mina vidriga diarrébruna väggar.

20130302-141734.jpg

Det här inlägget postades i Psykbryt. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Tomt på energikontot

  1. Grattis till din egna lya. Sömn är värdefull, ostörd sådan. Det är då man laddar batterierna! Visst blir man tårögd av ödmjuka människor. Kram på dig

  2. karinsundin skriver:

    Så otroligt härligt att du äntligen har ett HEM!! Nu kan du göra det mysigt och hemtrevligt. Dags att landa på riktigt!! Underbart!🙂

  3. Henrietta skriver:

    Ah vad skont, nu kan du antligen fa slappna av!🙂 Var ligger huset nagonstans?

  4. mamsen på jobbet skriver:

    Den här gången skrattar jag inte åt det du skriver, jag gråter. Men inte för att du nu fått ett eget hem utan för att du inte haft något.
    Din erfarenhet kan du kanske dessutom ha fördel av i framtiden i ditt yrkesliv liksom erfarenheten av att vara ”one of those” som personen på banken basunerade ut.

    Nu har du i alla fall fått en fast punkt i tillvaron och jag änskar dig lycka till i ditt nya hem och stort grattis till densamma!!

    Kram / mamsen

  5. sarahjohansson skriver:

    Tack så mycket allesamman!🙂 Huset ligger i Queens. Nu ser jag fram emot april när jag ska köpa säng och jag kan låta min luftmadrass gå i pension😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s