Right or wrong? Understandable.

Hemma i Europa och i andra delar av världen tycks många förorättade över uppmärksamheten som bombningen i Boston fått jämfört med betydligt grövre attacker i andra länder. Västerländska offer får betydligt mer uppmärksamhet i västerländska medier vilket är skevt. Jag håller med.

Personligen ser jag dock till viss del logiken i hur stor händelsen blivit och jag måste försvara amerikaner och detta samhälle. Jag tror alla i världen minns dagen när det där första flygplanet kraschade in i ett torn på Manhattans södra spets. Vi skakar på huvudet och säger att det var en fruktansvärd händelse. Vad jag inte insåg förrän jag flyttade hit var hur ärrad denna nation fortfarande är av denna händelse. Hur allestädes närvarande den är i det undermedvetna i det amerikanska samhället. När jordbävningen ägde rum här för två år sedan berättade flera vänner hur alla i kontorslandskapet fick panik när byggnaden började skaka och svaja. Människor skrek ”Vi blir attackerade!”. ”Det händer igen!”. Dagen efter bombningen i Boston sa folk: åk inte in till Manhattan, det är för riskabelt. Ikväll när jag kom ner till tunnelbanan på Columbus Circle var det en bomb squad, en k9-unit och stark polisnärvaro. Det är som att den amerikanska folkandan lever med vetskapen att vilket ögonblick som helst kan det hända igen. När som helst kan ett utomstående hot förinta deras tillvaro.

Det har gått mer än tio år. Men testa att fråga ett rum av New Yorkers om de förlorade någon i 9/11. Be en New Yorkare beskriva sin dag det ödesdigra datumet. Man kan nästan ta på känslan. Du behöver inte lyssna på historierna om skräcken, om den brända lukten eller askan som ökade procentsatsen New Yorkare med luftrörsproblem signifikant. Känslan kommer penetrera dig bara av att vara i rummet. Som för vilket traumaoffer som helst förändras livet avsevärt och situationer tolkas annorlunda än de gjorda innan traumat. Det är som att den amerikanska folksjälen är ett traumaoffer. Jag säger inte att det innebär att något är vare sig rätt eller fel. Men för mig är det förståeligt.

Det här inlägget postades i Reflektioner. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Right or wrong? Understandable.

  1. karinsundin skriver:

    Jag har läst och hört en del upprörda och syrliga kommentarer om den uppmärksamhet som Boston fått – men jag håller inte med dem. Det är helt enkelt så att det är mer förväntat med en vägbomb i ett krigsdrabbat område än under en mara i Boston… Klart en sådan händelse får uppmärksamhet i media. Som du säger, de har upplevt terror tidigare så alla reagerar och är helspända… Själv var jag i London under terrorbombningen där för några år sedan. Jag ”missade” en bomb med ca 10 minuter. Jag skulle ta tunnelbanan från en station som blev drabbad. Man kände hur marken skakade men det tog en stund innan vi fick reda på vad som egentligen hade hänt… Det är svårt att beskriva känslan man hade de närmaste dagarna. London var en tom spökstad och man kände sig rädd och osäker… Varje gång man hör om nya bombdåd, väcks minnena till liv. De drabbade har min fulla sympati och medkänsla… Karin. (Jag ska snart svara på din mail också…🙂 )

    • sarahjohansson skriver:

      Mm, även om den skeva mediauppmärksamheten är fel så betyder inte det att händelser som de i Boston inte förtjänar uppmärksamhet. En tragedi är en tragedi, oavsett nummer eller vart den äger rum.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s