Broderskärlek

Flera av er har frågat hur det gick igår. Jag skäms lite när jag tänker på det. Gick in i den där rättssalen och tänkte på min rapport och hur jag skulle besvara potentiella frågor från domaren. Men domaren skummade igenom min rapport, ställde ett par frågor till övervakaren och hennes chef då de tydligen skrivit en dålig rapport den här gången. Sedan övergick hon till att såga ungdomen. Hon målade i princip upp honom som en ondskefull varelse utan förmåga till empati som är en fara för samhället och kommer begå brott på en gång om hon släpper honom. Här någonstans började fjortonåringen som gripits för att ha klottrat på en parkbänk och burit en kniv att gråta. Brodern, som satt bredvid mig, vek sig dubbel och bet ihop käkarna så tänderna gnisslade. Mormodern som är vårdnadshavare fattade min hand bakom broderns rygg. Hennes hand skakade och när domaren dömde honom till 18 månader började hon gråta okontrollerbart. När de satte på pojken handbojorna och ledde ut honom skrek storebrorsan ”I love you brother!” efter honom. Mitt hjärta brast lite och plötsligt kände jag mig skamsen som varit så fokuserad på min egen prestationsångest när denna familjs tillvaro helt vändes upp och ned. Reality check på vad som är viktigt här i livet.

Det här inlägget postades i Reflektioner. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Broderskärlek

  1. Trillingnöten skriver:

    Jisses!
    Vad det det enda han gjort? Klottrat och burit kniv? Hafe han blivit gripen tidigare? Känns ju som ett superhårt straff för en tonåring och de brotten!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s