Mamma, du är min ursäkt, sorry

Så vart har jag begett mig? Jag hittade billiga biljetter till San Fransisco häromdagen. Så ringde Lilly’s pojkvän och frågade om han ville hjälpa mig att överraska henne. Han var game så sagt och gjort, köpte biljetterna på fläcken.

Fick godkänt av min chef att kompa halvdag igår. Gjorde alla mina måsten och lämnade in. Gick även in på hennes kontor i torsdags för att dubbelkolla att jag hade allt på min pending work list. 30 minuter innan min arbetsdag skulle vara slut och jag skulle hoppa på tunnelbanan till flygplatsen skickar hon ett mail med en uppgift som tar 90 minuter om du jobbar i ljusets hastighet som skulle in innan close of business. Ringde henne och förklarade min situation. ”I’m so sorry Sarah, but this is due to the state, it HAS to get done today.” Motherfuckinghelvetish!!! Marginalerna var redan tighta eftersom jag inte får lov att kompa mer än 4 timmar på en dag, hade egentligen velat sluta 12 för att ha gott om tid. Skrev så fingrarna glödde, slängde iväg emailet, slog igen laptopen, grabbar tag i väskorna och rusar mot tunnelbanan. Kommer till flygplatsen sent. Går till säkerhetskontrollen. Alla filer utom 2 är stängda och det är ca 300 pers framför mig i kön. Den gick genom hela säkerhetsområdet, förbi alla diskar där man checkar in bagage till ingången där du kan bli avsläppt vid terminalen. Whaaaat?? Med 40 minuter till boarding var det ett säkert kort att jag skulle missa planet.

Går fram till en av säkerhetsvakterna som flirtat med mig när jag stod och tittade mig omkring. Förklarade min situation. ”I’m sorry ma’am, you’re gonna have to step to the end of the line”. Fuck. Frågade en annan herre på andra sidan kön. Nitlott där med. Minuterna tickar iväg och ilskan över att vara livegen och inte kunna sätta ner foten när chefen beter sig på det viset efter att jag informerat i god tid lockar fram tårarna som nu hänger på ögonfransraden. Är cirkus tio sekunder från att börja svära åt någon i säkerhetspersonalen när jag bestämmer mig för att testa nåt jag normalt sett är för blyg för.

Stegar fram till en söt kvinnlig säkerhetsvakt, pratar vansinnigt fort och i pipigt tonläge med tårar i ögonen:
”I can’t believe this is happening! My flight is boarding in 30 minutes and I’m about to miss my flight because of my boss and I’m supposed to go visit my mom in San Fransisco and this is probably the last chance I have to see her because of her cancer and I don’t know what to do I can’t miss this flight”. Allt i ett andetag. Innan jag sagt sista ordet leder hon mig vid armen till sin supervisor och de leder mig förbi hela kön på 300 pers till nån liten specialkö vid sidan av. Hann till och med köpa kaffe och ta kort på mina väskor innan det var dags att boarda. Antagligen jäkligt oetiskt av mig, men jag ville verkligen inte missa denna flight!

20131109-165722.jpg
När jag kliver ur taxin utanför Lilly’s byggnad ser jag nån stå och stirra på mig med munnen på vid gavel inne i lobbyn. Lilly, som hade no clue om att jag skulle komma. Kramar, kindpussar, skratt och fniss och prat i mun på varann. Nä, definitivt en flight jag inte ville missa.

20131109-170022.jpg
Middag med Lilly och Gunjit som jag döpt om till Gandalf. Elk burger. Mums.

20131109-170135.jpg
Palmer, uteserveringar och t-shirtväder – not too shabby.

20131109-171124.jpg
Brunch drink – peruvian painkiller

20131109-171048.jpg
Det übersöta värdparet.

20131109-171346.jpg
Utanför deras byggnad

Det här inlägget postades i New places, Psykbryt. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Mamma, du är min ursäkt, sorry

  1. Hanna Lans skriver:

    Hjälp, vad jag får ångest av din flyghistoria! HAT på köer och korta boardingtider etc. Fy! Tur att du hann med i alla fall. San Fransisco är ju underbart. Hela Kalifornien är underbart förresten. Om det inte hade legat i USA är det där jag hade bott tror jag.

  2. Magdalena skriver:

    Hahaha!! Fan va bra gjort!! Så självklart att du skulle med det flyget. Strongt gjort att ta chansen, en måste ju våga för att vinna.🙂 And you’re a winner, helt klart! kram

  3. mamsen på jobbet skriver:

    Ajajaj, tur att jag inte visste att jag är så sjuk, men fy på dig… jag har helt missat att jag bor i San Fransisco!!!! Det kan omöjligt vara där jag befinner mig nu i alla fall. Typ +5 C och regn o rusk🙂
    //mamsen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s