Nya utmaningar

På nåt vis är allt över nu. Examensdagen kom och gick. Tove och mamma har åkt hem. Och här sitter jag något handfallen. Dags att ta tag på allvar i att skaffa ett jobb.

Igår var jag på personalavdelningen på företaget jag intervjuat med och lämnade in dokument. De vill att jag kommer tillbaka på tisdag med ett dokument från the social security administration. Jag ringde direktören för programmet och det låter mellan raderna som att hon vill anställa mig men att min brist på dokument kan stå i vägen. That would suck.

Är nu på väg till Training för deltidsjobbet som intervjuare. Om jag klarar testintervjun skulle jag i alla fall ha någon form av inkomst vilket skulle vara en otrolig lättnad.

Graduation day!

Efter två år är dagen här. Har klarat hela utbildningen. Fortfarande har jag en känsla av att jag har nåt paper kvar som jag bara glömt. Men det har jag inte. Slutbetygen är inne. Fyra stycken A-. Inte jättebra, men ändå helt okej resultat. Känner mig hyfsat nöjd. Särskilt nöjd är jag över att jag idag får spöka ut mig i amerikansk Cap and gown och ta emot ett diplom. Examensdagen är här!

Lättnaden

Inget nytt om jobbet. Men idag fick jag goda nyheter. Mitt arbetstillstånd hade äntligen kommit så nu har jag hämtat ut det!

No more papers!

Trots att sista skolarbetet är inlämnat så är schemat fullspäckat. Fast med betydligt roligare saker. Igår blev det middag, Phantom of the opera och drinkar med Tove, hennes syster samt styvpappa. Sedan gick jag till Cache och dansade till svetten rann. Lovely!

Idag gick jag på en intervju för ett deltidsjobb som intervjuare för ett forskningsprojekt. De betalar per intervju så vore rätt smidigt att kunna göra sitt eget schema medan man letar jobb. Training den 23:e och sedan ett test när man genomför en intervju med en riktig respondent men med forskningsansvarig närvarande. Klart man det får man jobbet.

Nu ska jag iväg för andra gången och försöka skaffa ID-kort. Ikväll blir det drinkar med Tove och Kristin. Livet är rätt behagligt just nu!

Gick inte super…

Ok, sista intervjun avklarad. Nu är det bara väntan som gäller. Vet inte när jag kan förvänta mig besked för personen som intervjuade mig nu hade ingen aning. Tror intervjun gick okej, men inte lika bra som de andra. Eftersom jag dragit på mig en massiv förkylning så här mitt under finals fick jag en hostattack under rollspelet som fick mig att totalt tappa tråden och tappade kontroll över situationen efter det. Feedbacken var trots det positiv men glömde att adressera en essentiell grej med klienten. Fail.

Oh well. Ska begrava mig i skolarbete och bekymra mig om besked efter att jag överlevt de kommande 38 timmarna!

Intervjudags

Skrev klart ett paper i natt. Har ett par till att skriva inför imorrn samt lära mig allt inför salstentan vi har. Om 24 timmar börjar sista skoldagen. Om 39.5 timme är min absolut sista deadline av grad school. Fram tills dess kommer jag leva på koffein och socker.

Men först, intervju om 40 minuter. Sista omgången för terapeutpositionen som jag så gärna vill ha. Trots att jag borde varit mer nervös för intervjun förra vecka då den innehöll rollspel vilket jag HATAR, så var jag hyfsat lugn inför den. Men nu? Hög puls och svettiga handflator. Jag tror jag är nervös just för att det är sista omgången. Jag har överlevt tre intervjuer med dem och detta är den sista. Fingers crossed people!

Besökslista

Det är så mycket som händer nu och de kommande veckorna. Tentor, jobbintervjuer, examen och så vidare. Men det finns en sak som överskuggar allt annat. Alla fantastiska besök jag kommer få.

Nästa vecka landar bästa Tove som pallrar sig hit från Australien. Vi sågs senast i oktober (tror jag??) för en helg av prat, mat och bara umgås för att ta igen förlorad tid.

Tove testar hotellsängen.

Veckan efter kommer mamma hit för premiärbesök i staterna. Ska bli spännande att visa henne mitt älskade New York. Henne har jag inte sett sen förra sommaren.

Och i juni kommer fantastiska Anna hit för att umgås och hitta på bus i nio dagar. Första gången vi ses sen i september.

Att få besök från de jag saknar är onekligen fina examenspresenter!

Fjärde intervju!

Sista dagen av praktik avklarad inklusive 1.5 timme på tumanhand med min handledare som…ja, inte är den trevligaste.

Men det spelar ingen roll. Har ju berättar om telefonintervjun som följdes av en face to face intervju. Idag hade jag en tredje intervju med dem. 2 timmar med personalavdelningen och ifyllande av bokstavligen nästan 60 sidor av formulär (14 olika background checks, konfidentialitetspapper, referensförfrågningsbrev osv). 1 timmes intervju med program director, the clinical supervisor samt en av terapeuterna på teamet. Sist men inte minst 1 timmes rollspel, fyra olika scenarior. Skulle få besked på måndag om jag gått vidare till den fjärde och sista intervjun. Men när jag kliver av tunnelbanan här hemma har jag fått ett voicemail – de vill boka den fjärde intervjun tills på måndag med mig då de var mycket imponerade av mig. Fuck Jante!

Nu åter till papers så jag kan få det där diplomet de vill att jag ska ha för att få jobbet!

Glad tjej.

Slutspurt

Slutspurt (har du nånsin provat att uttala det ordet som det skulle uttalas om en amerikan försökte läsa det? Do it. Funkar ännu bättre med slutstation). Om en vecka och 18 timmar är min allra sista deadline. Mycket att åstadkomma innan dess! Ser fram emot den här sista stressperioden med skräckblandad förtjusning samt utmattning. Antagligen för att jag vet att det är sista gången.

Två dagar till på praktiken from hell. Enough said.

Igår när jag klev av tunnelbanan hemma hade jag ett voicemail. De vill ha in mig för en andra intervju! Ska smita ut från min lektion för att ringa och boka den eftersom de hade lämnat kontoret när jag ringde igår.

Nagelbitande och nagelnypande

Intervjun var kul på det där nagelbitande sättet som intervjuer är. Tillbringade en och en halv timme på ena långsidan av ett bord iförd min fina kostym. På andra sidan satt the program director, the clinical supervisor samt en av MST terapeuterna

Supervisorn gäspade när klev in i rummet och såg ut som att hon hellre ville rensa avlopp än att intervjua. En halvtimme in i intervjun mjuknade hon dock upp när hon insåg att jag hade besvarat majoriteten av frågorna på ett MST-igt sätt. När hon fick igenom principerna i behandlingsmetoden citerade hon mig flera gånger med ett växande leende och kommentaren ”just like you mentioned…”.

I slutet på intervjun gav de mig ett papper med fyra frågor om hur jag hade hanterat en terapeutisk situation utifrån MST. De vill ha ett writing sample från mig på måndag. De ska då välja bland alla de intervjuat de två senaste veckorna för att se vilka som får komma tillbaka på en andra intervju. För att vara min första intervju i USA gick den förvånansvärt bra. Och övning ger färdighet!

Veckans visdom: var noga med att rätta till byxorna innan du sätter dig ner på en intervju för att förebygga att saker hamnar i kläm. Om de skulle hamna i kläm så är 1.5 timme väldigt lång tid med känslan av att någon nyper med naglar down under. Finns till och med risk att du undslipper ett litet pip när du reser dig. Just saying……